make all of my decisions for me, i've never taken the fall for deceit

en bild från ett rum, på ett golv där jag antagligen aldrig mer kommer sitta och njuta av solen som lyser in på mig, där jag legat på golvet på morgonen efter så många utekvällar. ett rum som var så skönt i ångestens vår. när snön låg tät satt jag ändå framför fönstret och fångade solen med mitt ansikte. jag har varit där i ångest, i lycka och genom kaos.
the party scene has got the best of me and you, we've got to let this go. och det gör ont och det vrider mig itu, isär, i bitar. men jag har ändå äntligen vant mig vad tanken på något sätt. min bästa vän som bara försvann i ett virrvarr av frågetecken, samtidigt som jag sakta insjuknade och hamnade i situationer jag inte kunde kontrollera. det har varit ett svårt jävla år. jag har tappat min närmsta vän, för att låta någon annan komma mig närmast, och henne har jag också tappat. jag har hamnat hos ungdomsviva och jag har tappat kontrollen. jag har nyss blivit sjukskriven från skolan.
men jag har också funnit kärlek igen, vilket jag förbannade mig själv för i början, eftersom jag förklarat krig mot kärleken för så länge sen. men kärleken har varit snäll mot mig den här gången. jag är tillsammans med en fin pojke och jag har vänner som är mig närmast igen. jag har funnit mer av mig själv, mer av bitarna jag högg bort från mig själv med rakblad och knivar i min tidiga ungdom. jag får inte lika ont när jag hör viss musik och jag har sakta vant mig vid tanken på att inte dö.
om en vecka fyller jag 19 år. men jag är 13 i tankarna, jag är 15, jag är 17. inte 19.