go mad for a couple grams - been this way since 18

är nog snart så lycklig som jag var just när den här bilden togs.

jag har gjort något idag som gör mig glad. men inte tillräckligt. jag har skrivit mitt namn med bläck på mycket viktiga papper och nu kommer ansvar. hej hej. nervös. fast inte tillräckligt. vill sova. hoppas allt blir bra nu. 5 juni. puss och kram

smakem av att bli bestulen

Spriten. Smaken av glidmedel i min mun. Tabletterna som bara rann i kroppen. Hatar mig själv som aldrig förr och jag vet att jag kanske måste göra något ledsamt som kanske knäcker mig för en lång lång tid bara för att få bort den här känslan av äckel. Att inte vara värd något. Att inte förtjäna bättre. Att det enda jag kan här i livet är att suga kuk & förstöra min kropp. Sad life sad story. Vill döda allt som rusar runt i kroppen. Är det själva ruset jag sökte som går ur kroppen, springer ut ur blodet?  Låt de springa fortare om sä är fallet. Eller är det mina gamla monster som väckts till liv igen av den oturligt finurliga slumpen som gjorde: spriten: smaken av glidmedel i min mun: tabletterna som bara rann i kroppen till ett (1) igen. Det blev en kombination av försommarvärmen som varit förr, då jag förlorade mig själv till ett missbruk jag inte talar om eller låtsas om. Ett äckligt självhat. Den här smaken. Ändå dricker jag inte en flaska bubbelvatten, borstar tänderna och fyller på min kropp med sömngivande medel som skulle hjälpa mig just nu. för att få bort de där tre (3) sakerna som i sig inte gör mig något illa men som tillsammans får mig att hata min kropp som jag gjorde i början. Som jag gjorde när det hände. När sånt som inte ska hända händer och jag blev sjukare djupare intensivare men gladare utåt för jag har varit tillräckligt mycket offer. För mycket medlidande slängt på mig. Låtsas aldrig om någonting. Bra tack, bra så. Vill döda den här kroppen med rakblad för att se mig lida. Borde det inte vara annorlunda.  Borde det inte? Efter att ha sålt ut min sista bit själ känner jag mycket mindre.  Inte mindre ångest eller sorg men åtminstone mindre känslor. Mindre medlidande. Mindre förståelse.  Låtsas. Its all just pretend. Och jag vill dö.

Jag vill inte sluta skriva för det lugnar dödsönskam lite. Vart ska jag ta vägen med all min ångest?  Jag kan inte fortsätta låta den finaste mannen jag vet bli till sten av min sorg. MIN sorg är min och inte hans. Varför älskar han mig? Det vore ett enklare liv om han avskydde mig. Men ett så mycket gråare fulare sorgsnare liv.

Men jag är ju så trasig. Min kropp. Mina tankar. Vill dö vill dö vill dö men kan inte. Vill inte dö. Är ledsen för att jag vill dö igen. Det måste vara mina monster.  Det här är inte tabletter. Det bbetyder att när jag vaknar kommer dom vara där. Och dagen efter det. För all tid.  Igen. Orkar inte. Vill slita av mig min hud med bara händerna.
Borderline. Ptsd. Gad. Rapid cykling. Bipoläritet. Depression. Tvångstankar. Paranoia.

Dissociationer.  Kom till mig inatt