måndag 17 september 2012

love's an excuse to get hurt- and to hurt

Arild och jag



Kärlek som inte ångestmonster kan driva bort. Konstigt. Men himla bra och skönt och lovely.
Jag tycker mycket om den här pojken. Alltså superjättemycket. Det gör mig svag och sårbar. Men det är en risk jag tänker ta den här gången. Den finaste som finns för mig. Min prins. Gay fras haha, men han är det. Min vackraste finaste bästa. Som ger mig lugn där tabletter inte hjälper ens vid överdos. Min finaste som jag aldrig vill släppa. Min vackraste. Åh jag saknar honom som om vi inte setts på en evighet, det rycker och sliter inuti mig av saknad. Jag älskar honom. Läskigt. Sant. Gör nästan ont. Baby please don't hurt me.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar