Alla de som skadat dig, som förstört dig. Dom vill jag slakta, krossa benen på, skjuta sönder bit för bit. Riva av deras hud. Spränga dem i explosionen, för inget har någonsin gjort så ont som tanken på vad de gjort. Inget kan någonsin ta tillbaka. Ingenting de säger eller gör eller tänker kan ta tillbaka. Kan inte tänka på annat nu är hur mycket jag skulle göra för att ta tillbaka allt som var. Jag vet att du är som jag på ett sätt, men också att du verkligen inte är som mig. Jag hoppas att du blir lycklig. Som du hoppades på som ung. Som ingen av oss egentligen trodde att vi kunde bli.
lyssnar, stel & fastspänd,
& när paniken bryter ut,
ler du svagt, & viskar till mig;
du
är värd att dö för
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar