Jag loggar ut från Facebook-chatten när det är för många inne som brukar skriva till mig.
I ren panik.
Jag orkar inte att alla som frågar var jag är, hur jag mår, varför jag inte är där, varför jag festar, varför jag inte festar, hur jag ska göra framöver, eller kanske att "jag saknar dig åh". Får för många sånna. Jag saknar er med. Verkligen. Allihopa. Alla som varit mina vänner. Men nu är inte tiden att bygga upp vänskap igen när jag kanske måste släppa er alla under en lång tid.
Jag kanske åker iväg snart. Gör jag inte det åker jag snart till Västerås för det är där mitt hjärta slår som hårdast men också mjukast.
Jag önskar att natten inte var så mörk och att dagen inte var så lång.
(Söndag+Falun+dålig medicinering+ont= this^)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar