bara en gång till.. det snurrar till som svindel

det gör inte ont
efter tre dar på golvet
det som är skrivet är skrivet
och livet är livet

det gör inte ont
när hösten kallar
och det gör inte ont
när kicken skallar

det gör inte ont

så länge du är med mig 

ikväll kan jag inte sova, som alla andra nätter. enligt mina papper från apoteket ska jag ha kunnat hämta ut min sömnmedicin den 11 juli. jag var in på apoteket senast i lördags (14 juli) för att hämta ut propavanen jag fått utskrivet tills jag fått sova en hel natt. den hade sjukhuset inte skrivit ut, trots att de ringt och sagt det till mig i tisdags(10 juli). blev så arg, så pinsamt att stå på apoteket gång efter gång och be att få mediciner när man inte har dem på listan, känns så fel. frågade damen på apoteket om jag hade något annat recept på sömnmedel inne, ifall zopiklonen låg kvar från förut kanske. men hon svarade att jag hade inga insomningstabletter, varken zopiklon eller zolpidem. vart går det fel hela tiden? hur gör jag nu. läkarna är omöjliga att få tag på även när det inte är semestertider. jag kanske inte ens har kvar receptet på insomningstabletter eftersom det inte finns med på min lista längre. jävla skitvård, skitöppenvård. att jag inte kan sova förvärrar hela det här som gjort att jag bytt mediciner och fått zolpidemen på mer regular basis, mitt nära-på-psykotiskt/maniska-tillstånd. när jag inte sover förvärras min insjukning och påsnabbas. inatt känner jag att psykosen ligger runt hörnet, max några dagar. ska till sjukhuset på onsdag för dbt. kanske klarar jag mig tills dess. kanske slipper jag slutenvården. jag vet inte. men inatt är jag trött och inatt är ångesten blandat med en väldigt konstig apatisk känslokallhet. vet inte vad jag ska kalla det. jag känner inte, jag känner inte, jag känner inte. some die young