torsdag 7 juni 2012

i know i was only sixteen but i thought i loved her

Jag har inte ens ångest. Jag känner misstro till människor i min närhet och jag tänker aldrig aldrig aldrig mer lita på någon. Jag tänker inte låta någon komma under skinnet. Ångesten jag har haft i natt har avtrubbad mig till en nivå att jag bara blir tom. Jag vill ha zombiemedicin. jag vill ha tabletter som gör mig tom, till en zombie, känslolös och reaktionslös. Imorgon ska jag till sjukhuset och jag önskar jag fick stanna på en låst avdelning resten av sommaren. Jag förstår inte varför jag är så naiv. Jag har bara 3 år kvar. 3 långa år. Jag kan inte säga till er att jag vill dö. Det kan jag absolut inte göra. Men det vill jag, jag vill slakta min kropp tills det bara är remsor av hud kvar. Jag vill slakta min kropp tills jag inte kan känna skillnaden i det varma blodet och den varma döden. Jag känner mig som den äckligaste människan på jorden. Jag klarar inte av mig själv, jag kryper ur skinnet snart. Jag är så nära allt som stod mig nära förut. Överdosen, självslakten, deathwishing och att ge upp helt.
Jag vet att ni inte vill läsa, men jag behöver skriva.

4 kommentarer:

  1. Många kramar till dig du underbara, älskar dig. Jag vet hur tankar kan komma på en och jag vet att det är så skönt att få skriva av sig, man väljer själv vad man vill läsa. Jag tycker det är så bra att du gör det, hoppas du läser vad du skriver och får en distans till dina ord. Kramelikram på dig!

    SvaraRadera
  2. Elin "döden" Södergren :)18 juni 2012 kl. 22:14

    Jag är döden! Och jag säger att det inte är din tur än :* Jag och Pontus finns om du vill leka och bara glömma, eller prata :) Glöm aldrig det! <3

    SvaraRadera