regina spektor förvandlar kvällen till ett ångestmoln, jag ser inte längre framåt än det jag ser med ögonen. jag ser inte en morgondag. jag vill vara i ruset, jag vill ta mig tillbaka till en tid då ingenting spelade någon roll. ta mig tillbaks till innan chaos was upon me. för kaoset sitter som stenar i mitt bröst, den natten jag försökt glömma så innerligt har brytit sig igenom mitt försvar av förträngning av minnen. jag får flashbacks och jag kan känna kylan från duschvattnet som rann över min rygg när livet helt plötsligt kändes verkligt. ångest man kan ta på. ångest man kan säga varför. jag ska träffa en vän snart. om tjugo minuter för att vara exakt. i'm contagious.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar