men ändå är det här evigt svetsat i min hud, i min kropp. kommer aldrig komma ifrån det som var förr. jag skäms inför mina egna tankar som slutade med att vända allt hat som ung flicka mot mig själv. jag vet att det är äckligt, fult och konstigt. och jag vet att det kommer aldrig att försvinna. men det visste jag nog inte då.
I was young enough, i still believed in war.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar